EN INBLICK I VÅR VÄRLD

 

Kryptisk mening - del 2

2011-09-24 Skrivet av Anna

I ett tidigare blogginlägg lovade jag att jag skulle berätta mera om den kryptiska meningen - alldeles underbar men stentuff sommar. Här kommer inlägget där jag kommer reflektera över den andra delen av meningen. För även om sommaren har varit alldeles underbar så har den också varit stentuff. Jag kan förstå att det låter lite kryptiskt - framför allt för er som inte vet hur vår vardag ser ut sedan Linn fick diabetes typ 1.

Diabetes typ 1 är en individuell och mycket komplex sjukdom. När det gäller Linn så ter hon sig sällan som exemplen i läroböckerna. Sjukdomen förändras dessutom över tid så det som fungerade bra för Linn 2009 - fungerar inte idag. Eller så fungerar det idag men inte imorgon. Färre fungerande betaceller och tillväxthormoner är sannolikt några av orsakerna.

I tisdagskväll visade jag Filmen om Linn på ett föräldramöte i skolan. Då slog det mig att mycket har förändrats sedan jag gjorde filmen för cirka två år sedan. I filmen säger jag bland annat följande:

  1. -Linn tar 6 insulininjektioner/dag, hon kollar blodsockret cirka 10 gånger/dag samt lämnar urinprov varje morgon.

  2. -Om blodsockret blir alltför lågt upplever Linn yrsel och det inträffar även när hon har som mest roligt.

  3. -Linns blodsockervärde klockan 23 och aktivitetsnivån under dagen avgör om vi ska ta ett nytt värde under natten.

Min spontana reaktion efter att ha sett filmen var: ”Vad enkelt det var då!” Och då syftar jag inte på första delen av filmen när Linn ännu var frisk utan på den andra delen av filmen när Linn hade fått diagnosen diabetes typ 1. Självklart var det inte enkelt att uppnå bra blodsockerkontroll under Linns första år - förstå mig rätt! Men om jag jämför med hur vi har det idag, då var det enkelt. Det handlar som alltid om att ha perspektiv.

Hur är det idag då?

Innan Linn började med insulinpumpbehandling i slutet på juni tog hon 8-9 injektioner/dag. När det gäller blodsockermätningarna har de ökat successivt i antal sedan förra hösten - idag kollar vi blodsockret cirka 15-20 gånger/dag. Det beror dels på att hon har svårt för att känna sina låga och höga blodsockervärden och dels på att hennes blodsocker åker berg-och-dalbana nattetid. En vanlig natt kollar jag därför blodsockret var 90:e minut.

När sömnkontot står på minus fungerar jag inte tillfredsställande som människa. Jag får svårare att hantera min konstanta smärta och jag får ännu svårare att koncentrera mig och minnas, se tidigare blogginlägg. Under sommaren hade jag inte möjlighet att vila på dagen. Då tillkom symtom som tyder på att min kropp befann/befinner sig under en alldeles för hög stressnivå. Hög vilopuls, hjärtklappning och orkeslöshet för att nämna några. Det här är bakgrunden till att jag skriver att sommaren inte bara har varit underbar utan att den också har varit stentuff.

Här om dagen träffade jag förresten Linns diabetessköterska.

  1. -Vaknar inte Linn av sina låga blodsockervärden? frågade hon.

  2. -Nej, svarade jag. Hon sover djupare och fridfullare än någonsin.

  3. -Vad händer om hon ligger lågt och ni inte gör något? frågade hon.

  4. -Hon blir medvetslös och börjar krampa, svarade jag.

Ni som känner mig vet att jag brukar säga att man alltid har ett val. Håller du med? I det här fallet är mitt val enkelt. Jag vill att Linn ska må bra idag men också imorgon. Alternativet att inte stiga upp och kolla hennes blodsocker är helt enkelt otänkbart för mig. Jag kan inte riskera att hon ska drabbas av allvarliga känningar med medvetslöshet och kramper på grund av för låga blodsockervärden, se tidigare blogginlägg. Jag kan inte heller riskera att hon utvecklar en ketoacidos under natten på grund av för höga blodsockervärden. Jag kan inte ens låta henne ha måttligt förhöjda blodsockernivåer eftersom jag vet att det ökar riskerna för allvarliga komplikationer på sikt såsom ögonförändringar, skador på njurarna, hjärt- och kärlsjukdom etc.

Ibland undrar människor hur jag orkar? Jag måste helt enkelt orka. Ibland undrar människor hur länge jag kommer orka? Jag måste helt enkelt orka så länge det krävs. Linns underbara leende och inställning till livet får mig att kämpa vidare. Jag lever på hoppet om att det en dag ska lugna ner sig. Jag fokuserar på allt bra i mitt liv och känner tacksamhet för det. Det ger mig perspektiv och kraft att orka, just for today som John C. Maxwell brukar säga.

Läs gärna blogginlägget Kryptisk mening - del 1 om du missade det.

Tillbaka

VÅR BLOGG

Kommentera gärna inlägget genom att skicka ett mail till oss.

Läs blogginlägget A Mom’s Promise...

Det var inte bara Linn som åkte berg-och-dalbana på Liseberg, se tidigare blogginlägg.

Redan när Linn var några år gammal började vi säga till henne: ”Du har alltid ett val. Du kan välja att vara glad eller välja att vara ledsen och sur - men det är alltid smartare, klokare och visare att välja att vara glad.”

Vi är enormt glada och tacksamma för att Linn har valt att vara glad och ha en positiv inställning till livet.