EN INBLICK I VÅR VÄRLD

 

Kramper och medvetslöshet - när jag minst anar det

2011-03-09 Skrivet av Anna

I mitt förra blogginlägg berättade jag att Linn somnade med ett leende på läpparna i fredags. Hon var enormt glad över att hennes 8-års kalas på Fenomenmagasinet blev en sådan succé.

Dessvärre krampade Linn strax före klockan 23:00. Inte den bästa uppladdningen inför klubbmästerskapet i simning som gick av stapeln dagen efter. Återkommer om det i ett senare blogginlägg.

Tidigare under kvällen hade jag analyserat Linns värden. Jag kunde konstatera att hennes blodsockervärden hade stabiliserat sig och att de senaste fem nätterna hade varit bättre än på mycket länge. Vi hade under veckan successivt sänkt alla insulindoser och var nu nere på normala nivåer igen. Jag drog slutsatsen att viruset som Linn sannolikt burit på inte längre fanns kvar i hennes kropp. När en virusinfektion lämnar kroppen är risken för allvarliga känningar stor. Det beror på att insulinbehovet sjunker, ibland mycket hastigt. Jag hade varit förberedd på kramper och medvetslöshet under knappt två veckor - men den kvällen andades jag ut.

När jag minst anar det - då händer det:

  1. Klockan är 22:56 när jag ber Jonny ta ett blodsockervärde på Linn. Själv kryper jag ner under täcket och sluter mina ögon. I nästa sekund hör jag Jonny ropa: ”Linn krampar!”

  2. När jag kommer in i Linns rum ligger hon på rygg i sängen - så liten och hjälplös. Kramperna är kraftiga och andningen är ansträngd. Ögonen är uppspärrade och hon ser skräckslagen ut.

  3. Jonny sitter nära henne. Han ser inte lika rädd ut som första gången - men han är lika handlingsförlamad som då. Jag ber honom lägga Linn i stabilt sidoläge. En position som har räddat många liv. Linn börjar andas lättare när luftvägarna är fria. Jag stryker Linn över kinden och talar lugnt till henne. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på att Linn har legat här alldeles själv och krampat - vi har ingen aning om hur länge. Jag hoppas innerligt att hon inte kommer minnas något.

  4. Därefter förbereder jag glucagonsprutan. Jag berättar för Linn att jag kommer ge henne en injektion i magen och att den sannolikt kommer hjälpa henne att må bättre. Hennes kramper är så kraftiga att jag måste avbryta injektionen när jag inte lyckas hålla den 15 millimeter långa injektionsnålen på plats. Jag gör ett nytt försök i skinkan och upptäcker att det är lättare där. För att minimera risken för biverkningar - illamående, kräkningar och buksmärta - injicerar jag lösningen under cirka en minut. Den minuten känns evighetslång när det är en kamp mellan kramperna och min förmåga att hålla injektionsnålen stilla.

  5. Efter drygt 10 minuter vaknar Linn upp. Hon är alldeles svettig och torr i munnen. Hon minns ingenting. Hon ser mest förvånad ut. Hon kan inte förstå varför både mamma och pappa sitter på sängkanten.

Om du som läser det här blogginlägget saknar kunskap om diabetes så hoppas vi att du har fått en bättre förståelse för hur det kan vara att leva med ett barn med diabetes. Många tror att det bara är att ta insulininjektionerna och fortsätta att leva som förut. Det stämmer inte. Trots intensiv behandling är det svårt att undvika allvarliga känningar.

Jag vet och Linn vet - att vi gör allt vi kan för att hon ska må bra idag och imorgon. Ibland gör jag fel bedömningar och ibland spelar diabetesen oss ett spratt - men vetskapen om att vi gör vårt bästa tillsammans ger mig ett lugn i sådana här situationer. Självklart är det obehagligt att se Linn krampa och vara medvetslös men jag kan inte gå runt och vara rädd för det 24/7/365. Händer det så händer det.

Om du som läser det här har ett barn med diabetes så hoppas vi att det här blogginlägget förmedlar ett lugn - trots allt. Vi vet att kramper och medvetslöshet är många föräldrars mardröm. Men du kommer att klara det - om du tror på dig själv. Jag är säker på att Jonny inte skulle uppträda så handlingsförlamat om han var ensam med Linn. Då skulle hans undermedvetna hjälpa honom att utföra de handlingar som krävs.

Några reflektioner och tips:

  1. -Lägg alltid barnet i stabilt sidoläge. Vid medvetslöshet finns bland annat risk för att tungan faller bakåt och täpper till luftvägarna. I stabilt sidoläge minskar också risken att barnet aspirerar maginnehållet vid en eventuell kräkning.

  2. -Läs igenom bipacksedeln i lugn och ro. Gå igenom alla moment i tanken. När utgångsdatumet är passerat och du har hämtat ut en ny glucagonspruta kan du blanda och dra upp ur den gamla förpackningen.

  3. -Försök att vara lugn och ge barnet närhet. Linn har enstaka minnesbilder och minns en del av det jag sade när hon krampade första gången, se tidigare blogginlägg.

Jag är säker på att kunskap ger trygghet - det är därför jag väljer att skriva så naket om det vi har upplevt. Det är en obehaglig situation men försök att inte vara rädd för den.

Tillbaka

VÅR BLOGG

Kommentera gärna inlägget genom att skicka ett mail till oss.

Första gången Linn krampade hade hon hallucinationer. Efteråt kunde hon detaljerat berätta om de små färgglada gubbarna som kröp i mitt ansikte, se tidigare blogginlägg.

Teckningen illustrerar Linns dröm - att hennes betaceller börjar producera insulin igen.

Ni som känner mig vet att jag alltid försöker hitta något positivt i allt som händer - till och med vid kramper och medvetslöshet. Tänk om den allvarliga känningen orsakades av att hennes kvarvarande betaceller producerade insulin och att hennes dröm är i en process att uppfyllas.

Glucagon Novo Nordisk

Glucagon Novo Nordisk är ett blodsockerhöjande medel som påverkar levern så att glykogen frigörs till blodet som glukos. Glukagon är ett naturligt hormon som har insulinets motsatta effekt i kroppen.

Källa: Bipacksedel Glucagon Novo Nordisk


Glukagon - utebliven eller sämre effekt

  1. Glykogenförrådet slut på grund av

  2. -Fysisk aktivitet

  3. -Just haft en känning

  4. -Dåligt matintag, till exempel på grund av sjukdom

  5. Glukagon motverkas av

  6. -Alkohol

  7. -Hög insulindos

Källa: Typ 1 Diabetes hos barn, ungdomar och unga vuxna - Hur du blir expert på din egen diabetes av Ragnar Hanås