EN INBLICK I VÅR VÄRLD

 

För 15 år sedan blev jag påkörd av en bil

2010-08-28 Skrivet av Anna

28 augusti 1995 förändrades mitt liv. Jag blev påkörd av en bil när jag var ute och cyklade. Jag blev blåslagen över stora delar av kroppen, jag ådrog mig bland annat kompressionsfrakturer i nacken som missades i det akuta skedet, jag fick en ledbandsskada i vänster tumme och handled som opererades några år senare och jag hade sannolikt en luxerad axel som jag reponerade själv.

Så här minns jag det:

Det är en varm och skön måndagskväll i slutet på augusti. Klockan är strax efter halvsex när jag sätter på mig cykelhjälmen och hoppar upp på cykeln. Jag ska trampa några mil som uppvärmning inför ett styrketräningspass med handbollskompisarna. Handbollen var mitt liv under några år, men på grund av en allvarlig knäskada som opererades sju gånger under åren 1991-1995 så tvingades jag avsluta min karriär i förtid. På cykelsadeln kände jag mig fri och jag var tacksam för att kunna gå promenader och cykla igen, aktiviteter som varit svåra att genomföra under några år.

När jag bara har 200 meter kvar till gymmet händer det - på en tiondels sekund förändras mitt liv för alltid.

Jag kommer cyklande på Fredsgatan och ska svänga vänster in på Centrumgatan. Bilen som har väjningsplikt står stilla, jag har ingen bil bakom mig och ingen bil i motsatt körriktning. Jag påbörjar min vänstersväng enligt konstens alla regler när bilen som har väjningsplikt trampar på gasen. Jag funderar på mina alternativ: Ska jag öka farten, ska jag bromsa, ska jag svänga vänster, ska jag svänga höger eller ska jag bara förbereda mig på smällen? Jag väljer det förstnämnda alternativet, kanske det bästa trots allt - jag vet inte. Bilen, en stor Mercedes med en äldre kvinna bakom ratten - träffar mitt bakhjul, strax bakom mitt ben. Jag börjar flygturen som känns evighetslång.

Mitt enda fokus är att skydda huvudet. Jag slår i gatan med vänster axel, huvudet och höften. Smärtan sprider sig i kroppen. Jag har svårt för att andas. Jag reser mig upp men klarar knappt att stå på benen. Min vänstra arm bara hänger. Instinktivt - utan att veta vad jag gör - greppar min högra hand om vänster handled. Jag för armen framåt samtidigt som jag försöker sträcka på mig. Det smäller till i axeln och först senare förstår jag att jag sannolikt har reponerat en luxerad axel på egen hand. Smärtan är så stark att jag nästan tappar medvetandet.

På sjukhuset röntgar dom axeln, armbågen och höften. Inga frakturer. ”Tack vare att du är så vältränad” säger läkaren. Han nonchalerar dock min smärta och stelhet i nacken. ”Det är inte konstigt att du har ont, du har ju slagit i huvudet. Du ska vara glad att du hade hjälm.”

På morgonen när jag vaknar tror jag först att jag har blivit överkörd av en ångvält. Hur jag än försöker så klarar jag inte att lyfta huvudet från kudden. Jag har rejält ont i nacken och en hemsk huvudvärk. Jag är 21 år gammal och ensamboende. Jag önskar att det fanns någon som kunde hjälpa mig upp. Efter en stund lyckas jag rulla runt på sida och ta mig upp. Jag upptäcker att jag har en rejäl fotledsstukning också och att det gör ont i händerna. Jag klarar varken att greppa om ett mjölkpaket eller skära en ostskiva.

Inte en enda dag sedan dess har jag varit smärtfri. Jag har konstant smärta i nacke och huvud. En del dagar också utstrålande smärta samt domningskänslor i armar och händer. Dessutom trötthet, koncentrationssvårigheter, minnessvårigheter, ljudkänslighet etc. Numera är det av stor betydelse att jag inte belastar mig för mycket utan att jag har en balans mellan arbete, träning och vila.

Jag vill avsluta med dessa rader: Ta inte någon eller något för givet. Känn tacksamhet för det du har. Vårda dina relationer och visa din uppskattning. Lär dig att förlåta. Försök att fokusera på det som är bra och lägg inte för mycket energi på det som är mindre bra. Det viktiga är inte hur du har det utan hur du tar det.

Carpe Diem!

Tillbaka

VÅR BLOGG

Kommentera gärna inlägget genom att skicka ett mail till oss.

Balans och harmoni är våra ledord.