Min historia

Vårt liv förändrades natten till den 11 januari 2009 när Linn fick diagnosen diabetes typ 1. Vi minns det som igår – hur undersköterskans ansiktsuttryck förändrades när blodsockermätaren inte kunde ange hur högt blodsockret var trots att Linn inte hade ätit någonting på många timmar. Här kommer min berättelse så som jag minns den.

Måndag 5 januari 2009 – Trettondagsafton

Linns förskola är stängd. Hon följer med Jonny till hans jobb. Hela dagen sitter hon och pysslar fokuserat och hemlighetsfullt. Hon gör ett spel som vi spelar på kvällen efter middagen.

Tisdag 6 januari 2009 – Trettondagen

Natten till tisdagen kissar Linn i sängen. Det har aldrig tidigare hänt. Inte ens när hon slutade med blöja som 2-åring. Vad kan det bero på. Kanske är hon lite spänd och förväntansfull inför att börja på förskolan igen. Hon har varit ledig i nästan en månad. Eller beror det på att hon drack mycket vatten dagen innan – något som Jonny kommer på senare.

Under dagen tar Linn och Jonny det lugnt. De passar på att kurera sig efter att ha varit sjuka med hög feber och ont i kroppen några dagar tidigare. Båda blev smittade på flygplanet hem från Boa Vista och insjuknade med några timmars mellanrum på Nyårsafton.

Vi säger till varandra: Tänk om det är barndiabetes! Vi har båda sökt på internet. Vi bestämmer oss för att inte tro det värsta. Hon har ju bara kissat i sängen en gång! Vi kommer överens om att vara observanta. Vi förklarar den ökade törsten med att vi vid upprepade tillfällen har uppmuntrat Linn att dricka mycket i samband med den höga febern.

Obs! Ökad törst och ökade urinmängder är vanliga symtom vid insjuknandet i diabetes typ 1. Anledningen till detta är att det är brist på insulin vid diabetes. Insulin krävs för att socker ska komma in i cellerna. Om socker inte förbränns ökar sockerkoncentrationen i blodet och vid viss förhöjd koncentration så rinner socker ut i urinen via njurarna. Socker drar med sig vatten och därför ökar urinmängderna. Kissar man mycket blir man törstig och måste dricka mera.

Onsdag 7 januari 2009

Jag minns inte med säkerhet men jag tror att Linn kissar i sängen också den här natten. När vi kommer fram till förskolan uttrycker hon att hon känner sig lite trött. När jag hämtar henne på eftermiddagen har hon druckit upp allt vatten i flaskan hon har med sig.

Vi säger till varandra: Inte så konstigt att hon blev trött av att cykla till förskolan. Dels har hon varit sjuk, dels har hon en ny stor vinteroverall på sig och dels är det inte lätt att ta sig fram på en liten cykel i all snömodd. Vem skulle inte känna sig trött – Jonny blev matt bara av att sätta sig på cykelsadeln.

Obs! Om socker inte kommer in i cellerna och förbränns så blir det brist på energi. Trötthet är därför ett varningstecken.

Torsdag 8 januari 2009

När jag sitter på jobbet på förmiddagen bestämmer jag mig för att hämta Linn efter lunch och åka hem och ringa vårdcentralen. När jag kommer till förskolan har hon inte druckit en klunk ur sin vattenflaska. Jag frågar en personal hur hon har upplevt Linn under onsdagen och torsdagen. Hon svarar: ”Hon har varit lika glad och pigg som vanligt. Full av energi. Kanske lite mera hungrig – men det är alla till och från i den där åldern.” Jag bestämmer mig för att avvakta. Det känns som om det håller på att vända.

Fredag 9 januari 2009

Linn dricker och kissar lite mera än vanligt men inte som tidigare i veckan. Hon är pigg och glad. Vi observerar att hon är lite torr i ansiktet.

Tankarna far hit och dit – ska vi söka vård innan helgen eller ska vi avvakta. Vi bestämmer oss för att avvakta. Sent på kvällen när jag och Jonny sitter och redigerar foton från semesterresan konstaterar vi att Linn har sträckt ut. Det blir tydligt för oss att hon antingen har gått ner i vikt eller vuxit på längden. Angående hennes torra hud så är jag och Jonny också torra – det är inte konstigt när man har varit på solsemester och sedan kommer hem till kalla och torra Sverige.

Obs! Viktminskning hos barn ska alltid tas på allvar och är ett varningstecken. Viktminskningen är dels ett resultat av att man förlorar vätska på grund av de ökade urinmängderna och dels ett resultat av att energi hämtas från kroppens egna förråd. Torr hud kan vara tecken på uttorkning.

Lördag 10 januari 2009

Vi åker till Tibro för att träffa släkten på min sida. Jag berättar allt för min mamma och syster och ber de att vara observanta. Min mamma kommenterar nästan omgående att hon tycker Linn har magrat. På eftermiddagen får vi fruktpaj och glass. Linn och hennes kusin dricker mjölk till. Då exploderar törsten och blir extremt onormal. Linn nästan anfaller flaskan och vet inte hur snabbt hon ska få i sig vattnet.

Då kan inte ens jag blunda längre och hitta bra eller snarare dåliga förklaringsmodeller/ursäkter. Vi ringer Sjukvårdsrådgivningen som uppmanar oss att sätta oss i bilen och åka hem till Linköping omedelbart. Där och då vet jag att Linn har diabetes typ 1. Där och då stockar sig rösten och mina ögon fylls med tårar. Där och då befinner jag mig i en overklig dröm som jag inte kan vakna ur. Jag lyfter upp Linn som sitter i soffan och myser med sin kusin. Jag kramar henne länge innan jag säger att vi ska klä på oss och åka bilen hem. Jag säger att vi ska ta reda på varför hon dricker och kissar så mycket.

På vägen hem i bilen somnar Linn. Hon vaknar några gånger och behöver kissa. Timmarna i bilen är värdefulla för oss. Vi känner oss väl förberedda på beskedet – ett besked som för alltid kommer förändra våra liv. Vi bestämmer oss för att fortsätta vara glada och tacksamma för allt vi har. Vi bestämmer oss för att klara detta tillsammans och att bli ännu starkare som familj. Den där natten visar vi Linn vägen.

Söndag 11 januari 2009

Klockan hinner passera midnatt innan läkaren kommer in och säger det vi redan vet. Linn har diabetes typ 1. Egentligen har vi ingen aning om vad som väntar oss. Vi har begränsat med kunskap om sjukdomen. Vi lovar Linn att vi ska läsa in oss på området så vi ska kunna ge henne bästa möjliga förutsättningar att klara livet. Vi lovar också varandra att Linn inte ska få några komplikationer vid 25-års ålder på grund av att vi inte har gjort vårt yttersta.

Det här är min historia. Tack för att du tog dig tiden att läsa den. Jag erkänner att jag var korkad som förnekade alla symtom som var hur tydliga som helst. Gör inte om mitt misstag om du anar att någon i din omgivning håller på att insjukna i diabetes typ 1. Jag är enormt tacksam för att allt gick bra och att Linn aldrig hann utveckla en ketoacidos som är ett akut tillstånd som kan vara livshotande. Glöm aldrig att diabetes är en dödlig sjukdom om den inte behandlas.

Carpe Diem!

Barndiabetesfonden

Barndiabetesfonden stödjer forskning som syftar till att förebygga, bota eller lindra diabetes hos barn och ungdomar. Om du vill kan du hjälpa Barndiabetesfonden hjälpa genom att ge en gåva. Varje gåva – liten som stor – är viktig och skänker hopp om nya framsteg och genombrott. Vi är otroligt tacksamma för människors engagemang och generositet.

SMS:a HOPP till 729 29 så skänker du 50 kronor till forskningen kring barndiabetes

 

Symtom vid diabetes typ 1

Diabetes typ 1 brukar utvecklas inom en månad, men små barn kan få allvarliga symtom inom ett dygn. Det är vanligt att man har haft en infektion i kroppen precis innan sjukdomen bryter ut. Om man får diabetes typ 1 är det vanligt att man

  • behöver kissa ofta och mycket
  • blir väldigt törstig
  • är ovanligt trött
  • mår illa
  • har ont i magen
  • luktar aceton ur munnen
  • ser suddigt
  • snabbt går ner i vikt

Om man misstänker att ett barn eller man själv har diabetes typ 1 ska man söka vård direkt på en barnklinik, akutmottagning eller vårdcentral. Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Källa: 1177 – Vårdguiden