Rapport från Sum-Sim Region 2013

Helgen 9-10 november 2013 simmades Sum-Sim Region på sex platser (Härnösand, Västerås, Södertälje, Jönköping, Göteborg och Helsingborg) i Sverige. Det sägs att det är den största simhelgen i svensk simning under året. Resultaten rapporterades in från respektive ort och när resultaten nådde Svenska Simförbundets Mästerskapssida kunde man utläsa vilka simmare som gick vidare till Riksfinalen som simmas i Stockholm den 6-8 december. Jag kan tro att det var en riktig nervpärs innan sammanställningen var klar för de simmare som visste med sig att de låg i gränslandet för en finalplats.

Lite kuriosa: Sum-Sim eller som det egentligen skall uttydas, Svenska Ungdomsmästerskapen i simning genomfördes första gången 1961. Det är bara TV-pucken som har en historia som är äldre.

Som jag har berättat i tidigare blogginlägg så var Sum-Sim Region höstens stora mål för Linn. För Linn och de andra simmarna i Skövde SS var det Göteborg och Valhallabadet som gällde. Upptagningsområdet var hela västra Sverige och yngsta klassen var flickor födda 2000 och yngre. Linn (född 2003) lyckades kvalificera sig till tre individuella grenar och två lagkapper. Dessvärre blev den felaktiga diskvalificeringen i 100 meter ryggsim under UGP 4 i Borås avgörande. Hennes tid från Wadköpingsdoppet räckte inte. Det grämde Linn en aning. En annan sak som grämde henne en aning var att hon hade fått simma alla grenar om vi hade bott kvar i Linköping och tävlat i Jönköping. I den regionen krävdes nämligen inte lika bra tider. Men när hon fick klart för sig att konkurrensen var ännu tuffare i den södra regionen som tävlade i Helsingborg kände hon tacksamhet och glädje över att få simma tre individuella grenar som den yngsta deltagaren i Göteborg.

Linns mål var självklart inte att ta sig till final. Den här gången handlade det bara om att skaffa sig erfarenhet inför framtida mästerskap och ha roligt förstås. Och roligt det hade hon och erfarenhet skaffade hon sig också – så sammanfattningsvis blev det en toppenhelg! Hon passade också på att simma snabbare än någonsin på 100 meter fjärilsim (1:20.64) och 100 meter bröstsim (1:31.03). Linn simmade också snabbare än någonsin i frisimslagkappen. Det var en härlig syn att se henne på startpallen, några huvud kortare än sin motståndare på banan bredvid. Linn var inte helt bekväm med att simma den avslutande sträckan. Det gjorde henne ännu mer nervös. Men när jag sade att det bara är krigare – som aldrig ger upp och som kan göra det oväntade – som får simma sista sträckan så log hon. Linn dök i strax före den långa tjejen och lyckades inte bara hålla undan utan också dryga ut lagets ledning i det första heatet. En stor eloge till alla i Skövde SS Lag 2 – som utan tvekan bestod av fyra krigare – som alla simmade snabbare än någonsin!

Jag måste dock nämna att jag under fredagskvällen inte trodde att det skulle bli något Sum-Sim för Linn. Trots stillasittande i bilen och en hög anspänningsnivå inför tävlingen så fick vi inte upp hennes blodsocker trots att vi sänkte basaldosen (insulindosen som insulinpumpen pumpar in under hela dygnet) och gav druvsocker gånger flera. Stillasittande och nervositet brukar innebära höga blodsockervärden och inte låga blodsockervärden. Helt klart var det något som inte stämde men tack och lov var det inte magsjuka som vi befarade. Kanske det bara var ett av många tillfällen där diabetesen spelade oss ett spratt. Efter midnatt normaliserade sig blodsockret och vi kunde andas ut och även jag kunde sova gott resten av natten.

Ur ett blodsockerperspektiv har vi helt klart haft större lycka vid tidigare simtävlingar. Den höga anspänningen i kombination med få lopp och mycket stillasittande gav oss nya erfarenheter. Klockan 18:43 – när Jonny var med Linn som simmade av efter sitt första och enda individuella lopp på söndagen – skickade jag ett meddelande till en vän på Facebook. Jag skrev:

”Ett kort svar mellan två lopp. Det går fint för Linn. Vi verkar ha hjälp av någon magisk kraft. Bra blodsocker inför loppen och kaos däremellan…”

Det skulle jag inte ha skrivit. Två minuter senare kom Linn upp till mig på läktaren och sade: ”Jag har en lågkänsla!” Hon var märkbart tagen. Hennes ben kändes som spagetti och hon var yr, darrig och blek. Blodsockermätaren visade 2,3 mmol/l. Det var 20-25 minuter till nästa lopp. Det är vid dessa tillfällen som pulsen stiger och maktlösheten kommer över mig. Jag vill bara ta över hennes typ 1 diabetes och låta henne slippa den. Jag gav henne åtta druvsocker och satt och strök henne över ryggen. Några minuter senare hade lagkappslaget samling. Symtomen på lågt blodsocker fanns kvar så det var lätt för Linn att förstå att det inte var läge att börja värma upp. När hon passerade mig 5-10 minuter senare var hon fortfarande blek om nosen. Blicken avslöjade att hon fortfarande kände sig låg. Jag insåg att det skulle bli en match mot klockan. När klockan var cirka 19:05 började Linn hoppa och värma upp bakom startpallarna. Jag tolkade det som att hon kände sig okej. Linn hade tredjesträckan i medleylagkappen. Hennes fjärilsim var inte lika piggt och kraftfullt som vanligt men efter omständigheterna gjorde hon ett strålande lopp. Hon simmade två sekunder långsammare jämfört med lördagens individuella lopp men hon genomförde det. Hon visade att hon är en krigare som aldrig ger upp.

En stor eloge till alla fina Skövde SS ungdomar som presterade toppresultat i bassängen i Göteborg. Och självklart också en stor eloge till de simmare som var med som hejarklack och reserver till lagkappslagen. De visade att simning inte bara är en individuell sport utan också en lagsport.

 

Besök vår Insamling till förmån för Barndiabetesfonden som genomförs med hjälp av Charity Storm under perioden 14 november 2013 till 21 februari 2014.

Inga kommentarer än.

Lämna en kommentar


− 2 = fem