8-2 seger till mig

Som jag redan har avslöjat i blogginlägget Rapport från Wadköpingsdoppet 2013 i Örebro så vann jag matchen mot blodsockret med 8-2. För det är så det känns – jag tävlar mot diabetesen och Linn tävlar i bassängen. Mitt mål är att ge Linn bästa möjliga förutsättningar att lyckas. Det innebär att blodsockernivån bör ligga mellan 4 och 7 mmol/l (normalområdet för friska och målet vi strävar efter att nå 24/7/365). Om blodsockret ligger lägre eller högre kan Linns prestationsförmåga påverkas negativt. När blodsockret ligger runt 10 mmol/l eller högre så ser det oftast ut som om hon simmar i slow-motion.

Många tror att fysisk aktivitet alltid sänker blodsockret. Det stämmer inte. Tävlingshormoner och den maximala ansträgningen höjer blodsockret och därför höjer vi basaldosen (insulindosen som insulinpumpen pumpar in under hela dygnet) rejält under tävlingsdagar. Det är en strategi som fungerar förhållandevis bra för oss. Målet är att Linn ska kunna fylla på med russin och druvsocker en stund innan loppen. Då ligger både blodsockret bra och hon har energi att simma. Jag vill förtydliga att hon dessutom äter frukost, mellanmål, lunch, mellanmål x 2 och middag så att ingen tror att hon lever på russin och druvsocker under en tävlingsdag. Till nämnda måltider behöver hon också en större mängd insulin (bolusdos) än vanligt.

I helgen simmade Linn tio lopp. Mellan det nionde (100 meter fjärilsim) och det tionde (200 meter ryggsim) loppet var det bara 30 minuter. Blodsockret låg enligt CGM:en stabilt på 6,8 mmol/l innan fjärilsimmet. Trots det fick Linn två druvsocker. Efter loppet simmade hon av cirka 400 meter (för att bli av med mjölksyran) och därefter tog vi ett blodsocker genom ett stick i fingertoppen. Blodsockermätaren visade 2,5 mmol/l. Ett mycket oväntat ras! Linn kände sig lite låg och blev sittande på läktaren med en handduk runt sig. Hon tuggade i sig åtta druvsocker och drack vatten. Sedan gick hon ner till starten och simmade sitt tionde och sista lopp för helgen. Jag önskade av hela mitt hjärta att krafterna skulle hinna återvända och att blodsockret inte skulle vara orsaken till att hon inte skulle nå sitt mål att göra personbästa i alla loppen. Som väl var hann druvsockret ut. Hon simmade kraftfullt och med fin teknik, 13 sekunder snabbare än någonsin på 200 meter ryggsim.

Nu hade det förstås inte varit hela världen om hon inte hade nått sitt mål. För som Skövde SS elittränare sade igår: ”Det viktiga i Linns ålder är inte att göra personbästa! Det viktigaste är att simma med fin teknik!” Och det tyckte han att Linn hade gjort hela helgen.

På söndag eftermiddagen lade jag ut min telefonbakgrund på Facebook. Jag skrev: ”Kände att jag ville dela min telefonbakgrund med er. Vem kunde tro att den här lilla trollungen skulle simma 200 meter medley på 2:52.29 som 10-åring! Bra jobbat Linn!” Men faktum är att den här bilden påminner mig om hur skört livet är. Jag har med den i Filmen om Linn som jag gjorde för cirka fyra år sedan. Titta gärna på den förresten! I filmen har bilden följande text: ”I en frisk kropp sköts allt automatiskt och med perfekt precision när man äter ett äpple!” Tänk vad livet var enkelt då – före hon fick diagnosen diabetes typ 1. Tänk vad enkelt det skulle vara under en simtävling. Tänk att bara få se sitt barn tävla och inte behöva oroa sig för höga och låga blodsockervärden. Tänk att inte behöva ta reda på starttider i förhand, analysera tidigare tävlingar ur ett diabetesperspektiv, lägga upp en preliminär plan när det gäller matintag och insulindoser, ha koll på CGM:en, kolla blodsockret genom ett stick i Linns finger, räkna kolhydrater och räkna ut insulindosen. Listan kan göras hur lång som helst (och jag vill förtydliga att jag gärna gör allt detta nu när omständigheterna kräver det). Men tänk om Linn bara kunde få må bra då! För trots att jag gör mitt bästa så lyckas jag ju inte alltid. Under insimningen på lördag eftermiddagen till exempel så noterade jag att Linn såg blek ut när hon började träna starter. Mycket riktigt på grund av ett lågt blodsocker. Att tvångsvila på land i 5-10 minuter i en blöt baddräkt är inte kul. Min mamma som var med och tittade sade: ”Jag undrar om dom andra simmarna inser hur bra dom har det?”

Men det som inte dödar, gör dig starkare! Linn är och kommer bli en ännu starkare tjej som utsätts för alla dessa extra utmaningar i det dagliga livet. Det gäller att försöka se det positiva i allt som händer och sker. Det finns så enormt mycket annat att vara tacksam för.

Tack för att du tog dig tiden att läsa hela blogginlägget!

Inga kommentarer än.

Lämna en kommentar


− tre = 0