SEFA International ur ett blodsockerperspektiv

Ur ett blodsockerperspektiv lyckades vi över förväntan under helgens simtävling SEFA International i Alingsås. Visst, det var betydligt mera berg-och-dalbana än vanligt men på något osannolikt vis lyckades vi med att ge Linn ett perfekt blodsocker (mellan 4 och 6 mmol/l) inför alla nio loppen. Som jag skrev i fredagens blogginlägg så var vi med om en cykelkrasch i onsdags. Vi hade alltså inte bara tävlingshormoner, nervositet och den maximala ansträngningen som sprint innebär att ta hänsyn till. Linn hade också en pågående läkningsprocess i kroppen som krävde vår uppmärksamhet i form av högre insulindoser. Det är spännande att se hur blodsockret speglar alla processer i kroppen. Och som jag har skrivit tidigare – Linns prestationsförmåga har ett starkt samband med hennes blodsockernivå. Om vi gör en missräkning eller hennes kropp spelar oss ett spratt så blir hennes blodsocker antingen för lågt eller för högt och hon kan inte prestera på topp.

Under lördagen hade vi problem med värden runt 10-12 mmol/l mellan loppen vilket vi anser är för högt. Under söndagen valde vi därför att agera lite annorlunda. I stället för att låta Linn simma av innan prisutdelningen så tog vi blodsocker och insulin direkt efter loppet. Efter prisutdelningen fick hon några matskedar russin och sedan simmade hon av. Inte helt optimalt men blodsockret låg stabilare vilket vi prioriterade den här gången.

På bilden ser ni mottagaren till Dexcom G4 PLATINUM-systemet. Ett fantastiskt hjälpmedel som vi har haft förmånen att ha tillgång till sedan drygt en vecka. Fördelen med att ha en extern mottagare också är att vi inte måste läsa av CGM-värdena i Linns insulinpump. Under en simtävling till exempel bestämmer vi när vi vill kolla på displayen. Vi måste inte be Linn ta fram insulinpumpen som hon bär i en midjeväska innanför baddräkten. Ett moment som kan störa henne enormt mycket.

Vid det här tillfället fick Linn 9 gram druvsocker klockan 16:20 när hennes blodsocker var 4,6 mmol/l och CGM-enheten visade en långsamt sjunkande trend. Som ni kan se på bilden är räckvidden betydligt längre än sex meter som det står i specifikationen. Här har jag mottagaren i min hand när jag sitter på läktaren och Linn befinner sig bakom startpallarna. Jag kunde då konstatera att blodsockret hade stabiliserat sig på en perfekt nivå inför 50 meter bröstsim som Linn simmade strax efter klockan 16:40.

Dessvärre avslutade vi helgen med ett blodsockervärde på 2,1 mmol/l. Tävlingen var slut, Linn hade duschat och skulle äta ett mellanmål innan vi skulle påbörja hemresan. Under tiden hon tuggade i sig druvsockret kom den förlamande tröttheten och yrseln. Den här händelsen illustrerar hur enormt svår balansgången är. Orsaken var troligen att basaldosen var för hög när tävlingshormonerna plötsligt försvann. CGM-enheten hann inte heller varna oss – sannolikt för att hon sjönk så snabbt. Vi är glada och tacksamma över att det här inte inträffade innan ett lopp. Kan väl också berätta att efter någon timmes bilresa utbrast Linn: ”Nu är jag pigg igen!”

Hur det gick för Linn i tävlingen kan ni läsa om i blogginlägget Rapport från SEFA International 2013 i Alingsås.

Inga kommentarer än.

Lämna en kommentar


× 3 = arton