Vilken prestation!

I ett tidigare blogginlägg skrev jag: ”Sänder en extra tanke och varm kram till Ia med familj som var med i en otäck trafikolycka i söndags. De hade änglavakt och jag kan inte med ord uttrycka hur otroligt tacksam jag är för det.”

Jag ryser fortfarande när jag tänker på den dagen jag fick veta om olyckan. Rädslan jag kände innan jag med säkerhet visste att de hade klarat sig. Vi lärde känna familjen i januari 2010 när Linn började tävlingssimma. Underbara människor precis som så många andra inom LASS. Mamma Lena har egenskaper som tilltalar mig. Hon är glad och positiv, hon ser möjligheter, hon är en inspiratör och en sann förebild. Hon lever upp till mottot jag ofta tänker på: ”Ge aldrig, aldrig, aldrig upp!”

I söndags läste jag nedanstående på hennes Facebook sida. Jag kände direkt att jag ville dela hennes historia med alla. Tack Lena för att jag får publicera texten här i bloggen.

Jag sitter här och är så nöjd. Tack vare min otroliga familj (särskilt man) har jag återhämtat mig grymt snabbt från den trafikolycka vi råkade ut för i slutet av januari. En man körde på fel sida vägen (varför vet ingen och han går inte att fråga för han dog) och frontade oss. Vi hade änglavakt och det var ”bara” jag som blev ordentligt skadad (om jag inte räknar med bilen…). Jag bröt ryggen och fick steloperera 4 kotor. 4 revben gick också av. Jag var väldigt mörbultad och klarade mig från förlamning med en hårsmån. Stefan har stöttat och peppat mig att göra min rehab varje dag sedan olyckan och idag har jag genomfört ITU World Triathlon Stockholm Olympisk distans! Jag kom 2:a i min åldersklass!!! Det fanns inte i sinnevärlden tills för 2 månader sedan. Att böja mig över tempobågen på cykeln har varit lite ansträngande… men det gick och jag är så STOLT över mig själv! Tack alla som har stöttat mig på vägen – ni är guld värda!

Jag är så stolt över henne och glad över att få vara hennes vän! Hon är en kämpe och hennes prestation är enastående. Jag vill också passa på och ge Stefan en eloge för att han har stöttat och peppat Lena att göra sin rehab varje dag sedan olyckan. Kram till hela familjen!

Jag vill avsluta med dessa rader: Ta inte någon eller något för givet. Känn tacksamhet för det du har. Vårda dina relationer och visa din uppskattning. Imorgon kan det vara försent.

1 Kommentar

  1. Jag känner Lena väldigt väl och jag berrörs när jag läser detta om olyckan. Jag är visserligen bara 11 år gammal men jag håller med Lena, ge aldrig, aldrig, aldrig upp. I allas liv händer dåliga saker, men det kommer bra saker också!

    Stay strong, we’re always with you<3!

Lämna en kommentar


4 + sex =