Hudinfektion – en erfarenhet rikare

Hudinfektioner är i och för sig ingen ny erfarenhet för mig. Jag har haft problem med sårläkning efter ett antal operationer. Nu senast i samband med att jag tog bort en hudförändring förra året. Den mest svårbehandlade infektionen orsakades dock av stafylokocker och inträffade 1991 efter en främre korsbandsoperation. Det tog nästan sex månader innan operationsärret hade läkt ihop och under den perioden testade jag alla tänkbara behandlingar. På senare år har jag också haft rosfeber vid ett par tillfällen. Den första gången spred det sig tämligen snabbt och jag var riktigt nära att få blodförgiftning.

Men igår fick jag erfara en annan typ av hudinfektion och den här gången var det dessvärre Linn som drabbades. För att göra en lång historia kort så hade Linn oförklarligt höga blodsockervärden natten till måndagen. Hon svarade dock bra på insulindosen till frukost och det tolkade jag som att både insulinet och nålen fungerade. Blodsockret steg dock igen under idrottslektionen på morgonen och trots att vi höjde basaldosen och gav extra insulin till frukten så fortsatte hon att stiga. Eftersom jag vet att Linn kan bli enormt insulinkrävande vid infektioner så trodde jag att hon höll på och bli sjuk. Eller som vi brukar skoja och säga: När Jonny har ont i halsen så måste vi höja Linns insulindoser. Faktum är att det aldrig har slagit fel under de här fyra åren. Sannolikt har de varit smittade av samma förkylningsbacill men Linn får inga andra symtom än högt blodsocker.

Tillbaka till igår. Efter simträningen på eftermiddagen valde vi att byta infusionsset för att säkerställa att nålen inte var knickad. Och det var då vi upptäckte det. Det rann var ur insticksstället och det var förstås förklaringen till Linns så kallade oförklarligt höga blodsockervärden. Rodnaden hade vi inte upptäckt då den doldes av plåstret. Att det kändes ömt och sved när Linn tog insulin berättade hon aldrig eftersom det gör ont ibland. Nästa gång ska jag vara mer uppmärksam på det och fråga henne om det gör ont och också palpera runt nålen för att upptäcka en eventuell varböld lite tidigare.

Varför det blev så här har vi ingen aning om. När vi bytte infusionsset i söndagsmorse gjorde vi precis som vi brukar. Vi är alltid noga med att tvätta händerna med tvål och vatten. Vi använder också handdesinfektion. Huden där Linn ska sätta den nya nålen torkar hon av med en injektionstork. Ibland hjälper det uppenbarligen inte att man följer konstens alla regler.

Idag har vi varit på Skaraborgs Sjukhus Skövde och som väntat blev det en kur med penicillin. Nu håller vi tummarna för att varbölden som är drygt en centimeter i diameter försvinner och att hon slipper biverkningarna på medicinen.

Inga kommentarer än.

Lämna en kommentar


5 − = tre