Tankar kring året som gått – 2010

2010 börjar gå mot sitt slut och det är dags att titta tillbaka i backspegeln och summera året som gått. Gårdagen är historia och den kan vi inte fylla med mera innehåll men vi kan lära oss ett och annat genom att reflektera över vad som hände respektive inte hände. Vi läste någonstans att ”Lycka är att minnas gårdagen, drömma om morgondagen och att leva i nuet” och det sammanfattar vår livsfilosofi ganska bra.

I början på året funderade vi över hur insamlingsarbetet till Barndiabetesfonden kan bli mer framgångsrikt. En tanke som slog oss var att hemsidan behövde moderniseras och kompletteras med mer information och fler funktioner. Kontakter etablerades och Jonnys arbetsgivare Sogeti påbörjade arbetet, Ariom hjälpte till med designen och EpiServer tillhandahöll programvaran. Det var dock vi som slutförde arbetet med hemsidan och mellan tummen och pekfingret handlade det om minst 700 ideella arbetstimmar. Ett betydligt större projekt än vi hade tänkt oss – men om vi har påbörjat något vill vi gärna slutföra det på bästa sätt. Nu hoppas vi att den nya hemsidan kommer bidra till en ökad kunskapsnivå och förståelse kring diabetes typ 1 och att insamlingsarbetet blir mer framgångsrikt.

Linns diabetes finns med henne och påverkar familjen 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Den där natten när Linn fick diagnosen hade vi egentligen ingen aning om vad som väntade oss. Vi hade begränsat med kunskap om sjukdomen. Vi lovade Linn att vi skulle läsa in oss på området så vi skulle kunna ge henne bästa möjliga förutsättningar att klara livet. Vi lovade också varandra att Linn inte skulle få några komplikationer vid 25-års ålder på grund av att vi inte hade gjort vårt yttersta.

Regelbundna vanor och tider är enormt viktigt för att Linn ska uppnå bra blodsockerkontroll. Till regelbundna vanor hör daglig intensiv fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet är bra för alla människor men om Linn hoppar över ett träningspass märks det på blodsockervärdena direkt. Det är lätt att komma i obalans. Vår filosofi är att risken för känningar inte får hindra oss från att utföra fysisk aktivitet. Det gäller att våga – testa sig fram, dokumentera och fatta klokare beslut nästa gång. Fysisk aktivitet i kyla är en stor utmaning för oss. Av någon anledning sjunker Linns blodsocker snabbt och vi lyckas inte parera det med insulin och mat.

Under 2010 har Linn simmat och friidrottat i organiserad form. Hon har testat slalom för första gången. Debuten gjorde hon i Yxbacken i Norrköping där Pernilla Wiberg lade grunden till sina alpina framgångar. Linn har också lärt sig att behärska konsten att åka skridsko under 2010. Under sommaren simmade hon flera gånger per vecka, åkte inlines, cyklade och joggade med Jonny i Tinnerö eklandskap.

Linn kan beskrivas som en glad och positiv tjej som ser möjligheter istället för hinder. Hon hittar gärna sätt där hon kan kombinera klättring och utmaning i sin lek. Linn vet att ingenting är omöjligt, bara olika svårt. Hon är enormt fokuserad i allt hon gör: när hon simmar, simmar hon; när hon läser, läser hon; när hon räknar, räknar hon; när hon säljer jultidningar, säljer hon jultidningar; när hon tänker, tänker hon.

Linn klagar aldrig trots att hennes blodsockervärden har åkt berg-och-dalbana sedan i somras och gett henne symtom som trötthet, yrsel, darrighet, magont, hunger etc. Hon har varit medvetslös och krampat vid tre tillfällen. Trots att vi gör allt vi kan för att Linn ska uppnå bra blodsockerkontroll så upplever vi dagligen blodsockervärden som vi inte kan tolka och förstå. Framför allt har nätterna stökat. En del nätter har Linn legat alltför lågt och i sömnen har hon druckit mjölk som vi har gett henne. Andra nätter har hon legat alltför högt och då har hon varit uppe och kissat, druckit vatten och fått ta extra insulininjektioner.

När sömnkontot står på minus fungerar man inte tillfredsställande. Jag får svårare att hantera min konstanta smärta, jag tappar aptiten, jag får ännu svårare att koncentrera mig och minnas. Jag gör och säger en massa tokiga saker vilket har lett till många härliga skratt den senaste tiden. Det gäller att kunna se det positiva i allt som händer. Eller som Linn brukar säga: ”Mamma, vi kommer bli minst 1 000 år så som vi skrattar!”

Vardagen måste fungera för att vi ska kunna leva efter våra ledord: balans och harmoni. Hur jag spenderar min tid beror på vilka prioriteringar jag gör. För att förändra mitt liv så måste jag förändra mina prioriteringar. Att leva tillsammans med ett diabetesbarn innebär tufft arbete 24/7/365. När jag inte fick förlängd tjänstledighet så valde jag därför att avsluta min anställning inom Landstinget i Östergötland. Ett beslut som vi inte ångrar som familj. Visst hade det varit underbart med en semesterresa till varmare breddgrader under 2010 men nu prioriterade vi att jag skulle kunna vara hemma istället. Det är enormt värdefullt för mig att inte stressas av alla vakna nätter. Nu har jag möjlighet att sova några timmar på dagen när Linn är i skolan.

Vi är tacksamma för att Linn går i en fin klass och har en underbar fröken. Det är en förmån att få se Linn utvecklas, följa hennes arbete i skolan och sitta med henne när hon arbetar med sina hemuppgifter. Hennes hunger att lära är stor och den drivkraften ska man ta tillvara – uppmuntra och berömma. Från djupet av våra hjärtan vill vi ännu en gång framföra ett tack till alla som finns runt omkring Linn på det ena eller det andra sättet på Fridtunaskolan. Ni gör ett fantastiskt jobb och ni bidrar på olika sätt till hennes utveckling. Ni låter henne också vara ett barn i den utsträckning det går. Ni ger oss och Linn den trygghet vi behöver när vi lämnar över egenvårdsansvaret på morgonen och ni vet att vi alltid finns ett telefonsamtal bort.

2010 kommer gå till historien som året när vi arbetade många timmar ideellt för Barndiabetesfonden, när Jonny jobbade vidare på sin fritid med utvecklingen av webbapplikationen DiaLog och när Linn visade upp ett enormt fokus i allt hon gör. Hennes hunger att lära och glädjen över att få gå i skolan kommer vi också minnas. Och alla sömnlösa nätter…

Vi vill avsluta med dessa rader: Ta inte någon eller något för givet. Känn tacksamhet för det du har. Vårda dina relationer och visa din uppskattning. Lär dig att förlåta. Försök att fokusera på det som är bra och lägg inte för mycket energi på det som är mindre bra. Det viktiga är inte hur du har det utan hur du tar det.

Vi önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! Carpe Diem!

Inga kommentarer än.

Lämna en kommentar


+ 4 = sex